söndag 10 februari 2013

Ännu en supersimsöndag

Just nu känns det som om både storebror och lillasyster är inne i en period där de tar stora kliv framåt. Inte minst gäller detta simträningen på söndagarna. Underbart!

Det är aldrig bra att göra uppehåll i simning. Vattenvana är verkligen färskvara precis som C och de andra duktiga instruktörerna på Aquabarn säger. Det märktes rejält när Noah gjorde ett uppehåll i sin simning i samband med att Mina föddes. Det dryga halvåret (eller mer tror jag när jag tänker efter) som han inte simmade regelbundet ledde till att han glömde av både det ena och det andra. När vi satte igång igen efter uppehållet hade han en del att ta igen. 

Den här hösten med alla förkylningar och andra trista infektioner har gjort att simtillfällena har blivit få och långt emellan och det märks på båda barnen.  De har glömt en del övningar men är framför allt lite mer försiktiga i vattnet. Men sakta men säkert börjar vattenvanan så smått att komma tillbaka. Redan förra söndagen överraskade Mina med ett riktigt "pannkaksdyk" och Noah busade loss ordentligt på mammas bekostnad. Idag kom de med ett par överraskningar till. 

Det började med Mina som visade att hon äntligen har klurat ut det här med "apgången" som hon kämpat så med. Den går ut på att barnen ska hänga i bassängkanten med händer och fingrar och klättra längs med kanten med hjälp av benen. Samtidigt sjunger alla "En elefant balanserade..." Noah har redan från första stund haft jättelätt för apgång och tyckt det varit roligt medan Mina haft lite svårare att lära sig den rätta tekniken. Men idag lossnade det för henne och hon klättrade längs bassängkanten som om hon aldrig gjort annat. Heja Mina! När det var Noahs tur att simma fortsatte han inte bara med buset från förra veckan - simma till C och vinka hej då till mamma - utan simmade "ryggsäck" för första gången sedan innan Mina föddes. Jag hade nästan gett upp hoppet om att han skulle acceptera att hänga på ryggen men idag bara vände det. Ända sedan vi började simma igen för två år sedan drygt så har Noah konstant vägrat att befinna sig bakom mig i bassängen. Förmodligen har det hängt samman med en känsla av otrygghet. Men nu verkar det ha släppt. Bara så där. Helt fantastiskt! 

Nu är det bara att se fram emot nästa söndag och försöka lura på vad de små trollungarna ska komma med för överraskningar då. 


I morgon är det dags för nätverksmöte på habiliteringen igen. Årets andra. Om man nu kan räkna förra månadens träff som ett sådant med tanke på att förskolan ställde in i sista minuten pga av sjukdom. Uppenbarligen var det inte alla som var sjuka så jag kan inte riktigt förstå varför inte de som var friska kunde ha kommit på mötet ändå men... jag kommer nog aldrig att riktigt förstå mig på hur de tänker inom förskolan idag. Generellt sätt verkar det vara är en mycket stor skillnad i inställningen till arbetet med barnen inom förskoleverksamheten jämfört med hur det är inom skolan där jag arbetar. Men mötet i morgon kan kanske bli intressant. Vem vet.

fredag 8 februari 2013

BVC, Nalle Puh och bus

Idag var det besök på BVC för både lillasyster och storebror. Noah gillar BVC. Speciellt väntrummet där med rutschkanan och det stora dockskåpet som han nästan kan krypa in i. Mina däremot var lite försiktig i början. Allting där var "fåli". För just nu är precis allting "fålit". Men så fick hon syn på en gigantisk Nalle Puh som satt och bara väntade på henne i soffan och då var allting ganska okej, ansåg hon. För Nalle Puh gillar hon.

Det gick faktiskt lättare än väntat att väga och mäta de små trollungarna, även om Mina ansåg att både vågen och mätstickan på väggen var "fåliga" förstås. Då blev hon till en plåsterlapp tills Puh kom och räddade henne genom att ställa sig på vågen. Kan Puh så kan Mina. När det sedan var storebrors tur var det bara att ta fram iphonen och muta honom med lite Sånghatten så gick det som en dans.

Noah
Längd: 98 cm
Vikt: 13,5 kg

Mina
Längd: 88 cm
Vikt: 11 kg

Inne hos barnens BVC-sköterska Anneli var Mina först tyst som en liten mus. Men efter att ha dragit fram varenda leksak ur lådan så blev hon sitt vanliga snacksaliga jag igen. Hon visade A att hon minsann kunde både det ena och det andra ordet även om A erkände att hon inte förstod riktigt alla ord. Eller ens några. Jo, ett och annat kunde hon tolka men inte så värst många. Men det är okej när man bara är 2,5 år.

När det var dags att gå var Mina nog varm i kläderna för att anse att det nog inte skulle vara så hemskt att stanna kvar en liten stund till. Både hon och storebror hade jättekul där de sprang runt i väntrummet och lekte jage mellan soffor och bakom skärmar. Men till slut fick de på sig jackor och skor så vi kom därifrån. Och lite motion har väl aldrig skadat någon... eller?

tisdag 5 februari 2013

Talking Tom

Det känns som om Noah börjar få tillbaka sitt glada humör efter en lång höst/vinter av ständiga förkylningar, halsflusser och öroninflammationer. Kan det vara söndagssimmet som han kommit iväg på flera veckor i rad nu? Eller är det kanske den nya "leksaken" här hemma? Vem vet?

Det jag vet är att appen Talking Tom är en riktig favorit just nu - hos både storebror och lillasyster. Och båda två visar sina rätta sidor genom att puckla på den stackars katten så fort de får tillfälle.

Tur att de behandlar de riktiga katterna här hemma bättre.

video

söndag 3 februari 2013

Supersimsöndag!

Tredje söndagen i rad nu som simningen blivit av. Underbart tycker både Noah och Mina. Fast kanske allra mest Noah som fullständigt älskar allt som har med vatten att göra. Och simma det är bara bäst.

Idag var en sådan där söndag då simningen gick riktigt bra. Det började med Mina som lyckades göra ett dyk som kallas "Pilen" utan att använda sig av en hjälpgroda i skumplast som hon brukar göra eftersom hon tillhör de lite mindre barnen i gruppen. Men hon blev lite inspirerad av en äldre tjej i gruppen, berättade hennes simfröken Caroline. Det var här Minas tävlingsinriktade sida kom fram. Hon skulle minsann inte vara sämre hon utan lägger helt sonika den ena handen över den andra (Pannkakshänder kallas det visst.) och kastar sig i vattnet med huvudet före. Stolt mamma, behöver kanske inte tilläggas. För hon gjorde det perfekt.

När det var Noahs tur att simma så var han på ett både strålande och sprudlande humör. Busade gjorde han också. Så fort simfröken Caroline kom nära skulle han över till henne och smyga till sig en kram. Noah är oerhört förtjust i C. Så fort han får en chans att krama eller busa lite med henne så tar han den och idag var inget undantag. Fast idag var det faktiskt mamma som blev lite busad med. När han skulle simma tillbaka till mig efter en liten kramstund med C så smilade han bara och skakade på huvudet. Hur mycket jag än ropade på honom så fortsatte han bara att skratta och vinka "hej då" till mig med världens busglimt i ögat. Hela han sa, även om det inte var med ord: "Nähä! Glöm det! Simma iväg du bara. Jag stannar kvar här hos Caroline. Här har jag det så bra så." Mammas lille buskille. Det var så härligt att se den här sidan av honom visa sig igen. Jag har verkligen saknat den men nu kommer den fram allt oftare. Underbart!

Idag fick Noah också prova på att simma med vad vi kallar för "Korven", en lång slang av skumplast som används till lite olika övningar. Tidigare gånger har det inte gått så bra eftersom Noah har varit mer intresserad av att sätta tänderna i den än att träna med den. Men idag simmade han flera gånger fram och tillbaka i bassängen med korven under armarna - helt på egen hand. Han lyckades också att sitta på den och "rida" lite genom vattnet med den vilket är en jättebra balansövning. Fast helt oskadd kom den inte undan, ett litet bett fick den allt. Men med tanke på hur lillasyster reagerade på Korven de första gångerna hon skulle ha med den att göra så skötte han sig toppen. Hon fick nämligen panik och började illtjuta så det hördes långa vägar. Korven var superfarlig, ansåg hon, och det dröjde länge innan hon ändrade på den uppfattningen. Men idag har den blivit accepterad.

Allt sammantaget så har det varit en supersimsöndag för både storebror och lillasyster och nu sover de båda två som små grisar.


Ett kort besök hos fåglarna nere vid
vattnet hann vi med innan simningen.
Eller "höne" som lillasyster säger.

lördag 2 februari 2013

En "gobbe"

Idag kom äntligen Minas julklapp - en rittavla med Pippi - upp på väggen i barnrummet. Den lilla damen var inte sen med att inviga tavlan (eller snarare tavlans nya placering) genom att rita sin alldeles egna version av "en gobbe". För det ser ni väl klart och tydligt att där finns följande: ett runt huvud, två ögon, en näsa och en mun.