Tisdagsmys med mamma

Rutinåterbesöket hos öronläkaren idag för lilltjejen slutade med en sväng in till apoteket för örondroppar då hennes högra trumhinna hade fått en liten blåsa. Helt otippat! Men det förklarar också en del för läkaren sa att det nog gjorde ganska ont. Inte underligt att hon varit på så uselt humör de senaste två nätterna. Ännu underligare är dock det faktum att hon inte haft den minsta lilla feber eller varit snuvig vilket hon borde varit, utan enbart lite småhostig. Oh well, nu kanske det blir lite sömn i natt då. Det vore definitivt uppskattat. Tror bestämt att storebror håller med.

Ett besök hos doktorn måste självfallet vägas upp av något trevligt. Enligt Mina innebär detta en alldeles egen kanelbulle och äpplejuice på McDonalds. På kvällen när vi pratade lite om dagen så sammanfattade hon eftermiddagen med orden: De va lolit.

Kan det där verkligen vara gott?

McDonalds Barbequesås?

Jaha. Tydligen. 

Fredagsmys med pizza

Då kan det gå till så här:

Nytt spännande material

På förra nätverksträffen i februari hade Maria och Anneli - Noahs habteam - med sig lite nytt material till honom som de ville att vi skulle testa här hemma. Materialet är en del i ett pågående projekt som heter Skriften som mål, språket som medel som är utformat inom ramen för något som kallas literacy tradition vilket bland annat betyder att läsning och skrivning ska ses som kommunikation. Det är Irene Johansson, grundare av Karlstadmodellen, som ligger bakom projektet och materialet är en ny, uppdaterad version som ska ersätta hennes tidigare Läs- och skrivutveckling hos barn med Downs Syndrom. 

Läspaket 1

När jag fick paketet satt jag några kvällar och gick igenom mappen och försökte sätta mig in lite i materialet. Läspaket 1 består av främst av laminerade kort med bokstäver och ord som går ut på att lägga lika-på-lika. I mappen finns också en spiralbunden bok som heter Här är Mia där jag har satt in lite fotografier på Noah och viktiga personer i hans liv. Det är den boken som vi ska börja med här hemma. Tanken är att jag ska läsa den för honom och att han så småningom ska följa med i texten och på så vis lära sig att känna igen ordbilder på sikt.

Här är Mia

Övrigt material får helt enkelt vänta tills Maria och Anneli ger klartecken. Men det ska bli spännande att se hur Noah reagerar på det när vi väl kommer dit. Lägga lika-på-lika är något vi har jobbat på när vi tränat här hemma och han börjar bli riktigt duktig på det. Men här ska han ta steget upp och börja sortera bokstäver och så småningom ordbilder. Spännande!

Ännu har jag inte lyckats få Noah riktigt intresserad av boken men lite nyfiken är han allt. Särskilt av de sidor där jag satt in foton. Nu på måndag är det dags för nästa nätverksträff och de dagar som är kvar fram tills dess tänkte jag lägga lite extra krut på boken Här är Mia. Att lillasyster tycker den är jättespännande hjälper också till. För om hon gillar något så måste ju han absolut ta reda på vad det är som lockar...

Lila funkar alltid!

På Minas förskoleavdelning har alla barnen fått göra fotavtryck i färg som sedan klistrats fast i golvet från hallen och in på avdelningen. Alla utom Mina vill säga. Den bestämda unga damen har, trots ihärdiga försök från personalen, envist vägrat med motiveringen att "de e fåli". (Översättning från Minaspråk: Det är farligt.) Så idag när vi hade en stund i lugn och ro här hemma på eftermiddagen så tänkte jag att vi kanske skulle passa på att öva lite. Sagt och gjort - vattenfärgerna åkte fram och vi började lite försiktigt med handen.

Måla själv är alltid spännande.

Färgen är givetvis lila.

Se så fint det blev!

Nästa gång tar vi foten!

Stora tjejen

Ska ha fina naglar precis som Gla Gla har. Lila naglar. Annars får det vara. Men i nödfall duger också röda, rosa, gröna, blå och prickiga.