Badskoj med Trolle

Efter en sväng in till stan för lunch och några ärenden tyckte både Mina och Noah att det var bad i plaskdammen på balkongen som gällde. Trolle visade sig vara en riktig baddare på att både simma och hoppa från kanten. Som belöning fick han inte bara applåder och ett högt "Duktig Trolle!! av Mina utan också en kram och puss. Det verkade han tycka var trevligt.

Lekplatsfynd

Ett tips på facebook ledde idag till ett besök på en ny lekplats med en jättefin båt för Noah och Mina att klättra runt på. Och klättra gjorde de med besked. Upp och ner och in och ut. Och när de inte klättrade så snurrade de på karusellen tills de inte kunde stå upprätt längre. "Roligt" var bara förnamnet.

Och Trolle? Ja, givetvis fick han också vara med på ett litet hörn... fastän han blev förstås lite yr av allt snurrande och trillade i backen några gånger.

Trolle på hjul

Mina har fått en sparkcykel i sommarpresent. Den är röd och fin och hon har valt den alldeles själv, komplett med bilderna av Blixten och Bärgarn' och allt. Självklart måste Trolle få åka en sväng han också. Men oj vad svårt det var att få honom att sitta kvar. Så fort Mina fick upp farten trillade Trolle i backen. Men skam den som ger sig! Till slut lyckades Mina kila fast honom i sparkcykeln och så bar det iväg.

När trollet Trolle kom på besök...

Härom dagen stod det en spännande väska i Minas fack på förskolan. Inuti väskan låg trollet Trolle. Han skulle få följa med henne hem och tillbringa en hel vecka hemma hos oss. Jättekul tyckte Mina som har pysslat med Trolle hela eftermiddagen och kvällen.

Trolle med sin fina resväska.

Trolle har hjälpt Mina att
baka kladdiga chokladmuffins.

Han har fikat på rabarberpaj och glass
tillsammans med Mina som inte gärna
ville dela med sig.

Han har lekt frisörsalong och fått håret fixat
av storebror Noah som tyckte att en
gul tofs passade bra ihop med den
gula tröjan.

Till slut var Trolle så trött att Mina fick bädda
ner honom i dockvagnen tillsammans med
Titte och Gubben så han fick sova lite.

Tisdagsmys med mamma

Rutinåterbesöket hos öronläkaren idag för lilltjejen slutade med en sväng in till apoteket för örondroppar då hennes högra trumhinna hade fått en liten blåsa. Helt otippat! Men det förklarar också en del för läkaren sa att det nog gjorde ganska ont. Inte underligt att hon varit på så uselt humör de senaste två nätterna. Ännu underligare är dock det faktum att hon inte haft den minsta lilla feber eller varit snuvig vilket hon borde varit, utan enbart lite småhostig. Oh well, nu kanske det blir lite sömn i natt då. Det vore definitivt uppskattat. Tror bestämt att storebror håller med.

Ett besök hos doktorn måste självfallet vägas upp av något trevligt. Enligt Mina innebär detta en alldeles egen kanelbulle och äpplejuice på McDonalds. På kvällen när vi pratade lite om dagen så sammanfattade hon eftermiddagen med orden: De va lolit.

Kan det där verkligen vara gott?

McDonalds Barbequesås?

Jaha. Tydligen. 

Fredagsmys med pizza

Då kan det gå till så här:

Lila funkar alltid!

På Minas förskoleavdelning har alla barnen fått göra fotavtryck i färg som sedan klistrats fast i golvet från hallen och in på avdelningen. Alla utom Mina vill säga. Den bestämda unga damen har, trots ihärdiga försök från personalen, envist vägrat med motiveringen att "de e fåli". (Översättning från Minaspråk: Det är farligt.) Så idag när vi hade en stund i lugn och ro här hemma på eftermiddagen så tänkte jag att vi kanske skulle passa på att öva lite. Sagt och gjort - vattenfärgerna åkte fram och vi började lite försiktigt med handen.

Måla själv är alltid spännande.

Färgen är givetvis lila.

Se så fint det blev!

Nästa gång tar vi foten!

Stora tjejen

Ska ha fina naglar precis som Gla Gla har. Lila naglar. Annars får det vara. Men i nödfall duger också röda, rosa, gröna, blå och prickiga.

Ännu en supersimsöndag

Just nu känns det som om både storebror och lillasyster är inne i en period där de tar stora kliv framåt. Inte minst gäller detta simträningen på söndagarna. Underbart!

Det är aldrig bra att göra uppehåll i simning. Vattenvana är verkligen färskvara precis som C och de andra duktiga instruktörerna på Aquabarn säger. Det märktes rejält när Noah gjorde ett uppehåll i sin simning i samband med att Mina föddes. Det dryga halvåret (eller mer tror jag när jag tänker efter) som han inte simmade regelbundet ledde till att han glömde av både det ena och det andra. När vi satte igång igen efter uppehållet hade han en del att ta igen. 

Den här hösten med alla förkylningar och andra trista infektioner har gjort att simtillfällena har blivit få och långt emellan och det märks på båda barnen.  De har glömt en del övningar men är framför allt lite mer försiktiga i vattnet. Men sakta men säkert börjar vattenvanan så smått att komma tillbaka. Redan förra söndagen överraskade Mina med ett riktigt "pannkaksdyk" och Noah busade loss ordentligt på mammas bekostnad. Idag kom de med ett par överraskningar till. 

Det började med Mina som visade att hon äntligen har klurat ut det här med "apgången" som hon kämpat så med. Den går ut på att barnen ska hänga i bassängkanten med händer och fingrar och klättra längs med kanten med hjälp av benen. Samtidigt sjunger alla "En elefant balanserade..." Noah har redan från första stund haft jättelätt för apgång och tyckt det varit roligt medan Mina haft lite svårare att lära sig den rätta tekniken. Men idag lossnade det för henne och hon klättrade längs bassängkanten som om hon aldrig gjort annat. Heja Mina! När det var Noahs tur att simma fortsatte han inte bara med buset från förra veckan - simma till C och vinka hej då till mamma - utan simmade "ryggsäck" för första gången sedan innan Mina föddes. Jag hade nästan gett upp hoppet om att han skulle acceptera att hänga på ryggen men idag bara vände det. Ända sedan vi började simma igen för två år sedan drygt så har Noah konstant vägrat att befinna sig bakom mig i bassängen. Förmodligen har det hängt samman med en känsla av otrygghet. Men nu verkar det ha släppt. Bara så där. Helt fantastiskt! 

Nu är det bara att se fram emot nästa söndag och försöka lura på vad de små trollungarna ska komma med för överraskningar då. 

I morgon är det dags för nätverksmöte på habiliteringen igen. Årets andra. Om man nu kan räkna förra månadens träff som ett sådant med tanke på att förskolan ställde in i sista minuten pga av sjukdom. Uppenbarligen var det inte alla som var sjuka så jag kan inte riktigt förstå varför inte de som var friska kunde ha kommit på mötet ändå men... jag kommer nog aldrig att riktigt förstå mig på hur de tänker inom förskolan idag. Generellt sätt verkar det vara är en mycket stor skillnad i inställningen till arbetet med barnen inom förskoleverksamheten jämfört med hur det är inom skolan där jag arbetar. Men mötet i morgon kan kanske bli intressant. Vem vet.

BVC, Nalle Puh och bus

Idag var det besök på BVC för både lillasyster och storebror. Noah gillar BVC. Speciellt väntrummet där med rutschkanan och det stora dockskåpet som han nästan kan krypa in i. Mina däremot var lite försiktig i början. Allting där var "fåli". För just nu är precis allting "fålit". Men så fick hon syn på en gigantisk Nalle Puh som satt och bara väntade på henne i soffan och då var allting ganska okej, ansåg hon. För Nalle Puh gillar hon.

Det gick faktiskt lättare än väntat att väga och mäta de små trollungarna, även om Mina ansåg att både vågen och mätstickan på väggen var "fåliga" förstås. Då blev hon till en plåsterlapp tills Puh kom och räddade henne genom att ställa sig på vågen. Kan Puh så kan Mina. När det sedan var storebrors tur var det bara att ta fram iphonen och muta honom med lite Sånghatten så gick det som en dans.

Noah
Längd: 98 cm
Vikt: 13,5 kg

Mina
Längd: 88 cm
Vikt: 11 kg

Inne hos barnens BVC-sköterska Anneli var Mina först tyst som en liten mus. Men efter att ha dragit fram varenda leksak ur lådan så blev hon sitt vanliga snacksaliga jag igen. Hon visade A att hon minsann kunde både det ena och det andra ordet även om A erkände att hon inte förstod riktigt alla ord. Eller ens några. Jo, ett och annat kunde hon tolka men inte så värst många. Men det är okej när man bara är 2,5 år.

När det var dags att gå var Mina nog varm i kläderna för att anse att det nog inte skulle vara så hemskt att stanna kvar en liten stund till. Både hon och storebror hade jättekul där de sprang runt i väntrummet och lekte jage mellan soffor och bakom skärmar. Men till slut fick de på sig jackor och skor så vi kom därifrån. Och lite motion har väl aldrig skadat någon... eller?

En "gobbe"

Idag kom äntligen Minas julklapp - en rittavla med Pippi - upp på väggen i barnrummet. Den lilla damen var inte sen med att inviga tavlan (eller snarare tavlans nya placering) genom att rita sin alldeles egna version av "en gobbe". För det ser ni väl klart och tydligt att där finns följande: ett runt huvud, två ögon, en näsa och en mun.

Är man sjuk så är man

En vecka, fick vi. En endaste ynklig sjukdomsfri vecka och sedan var det dags igen. Idag kom Mina hem från förskolan med 39 grader i feber. Igen. Då dröjer det bara en dag eller två till så är det storebrors tur. Så här har det varit sedan i slutet av sommaren och det börjar tära på krafterna nu. Det börjar med lilltjejen som får hög feber. Därefter är det storebrors tur någon dag eller två senare för att, så snart han är feberfri, gå tillbaka till lillasyster för en andra sväng. Följt av flera veckors hostande och snorande komplett med inhaleringar och nässköljningar in absurdum. Sedan får vi - om vi har tur vill säga - en ynka liten någorlunda frisk vecka innan eländet börjar om igen. Och vill det sig riktigt illa åker vi andra dit också.

När man är så här sjuk som jag duger bara mammas säng,
Fifi och Titte i famnen och  "Nalle Puh och Heffaklumpen" på datorn.

Gla-Gla

Mina har en stor idol - Gla-Gla. Eller granntjejen Cassandra som vi andra känner henne som. Mina anser att Gla-Gla är hennes och bara hennes. Varje gång dörrklockan ringer springer hon i galopp och ropar allt vad hon kan "Gla.Gla!" Är det Gla-Gla utanför dörren så börjar kramkalaset strax. Är det inte Gla-Gla så... får ni gissa själva. Just det. Stor besvikelse.

Ofta har Gla-Gla med sig sin lillebror eller någon kompis och då är Mina i sitt esse. Det kan liksom aldrig bli för många halsar att krama om eller för många knän att sitta i. Inte för en liten tjej som älskar att vara i centrum. En sak får de dock inte göra, inte ens Gla-Gla - försöka skilja Mina ifrån ipaden. För ingen och ingenting står högre i kurs hos Mina än just Pippi Långstrump.

Alle, Mina och Gla-Gla.

Lillasysters ordlista del 1

Vanliga ord just nu, bortsett från mamma och pappa förstås:

Vavva = Noah
Ninna = Mina
titte = katt
Ja Ja = JamJam (namn på en av katterna här hemma)
tatta = vatten
mo mo = mjölk
scha = saft
schå schå = smörgås
paj-jä = spider man (storebrors actionfigur)
fåli = farlig (storebrors iron man-figur)
gobbe - gubbe
lutti = duktig
pippi = Pippi
politä = polis
klatta = prussiluskan
to-e = Tommy
anka = Annika
appa = apan Herr Nilsson
mna-mna = blomma

Och sist men inte minst

high fa = high five!

Pusselmonster

Det är helt otroligt så snabbt som barnen lär sig hur de ska dra och släppa för att använda sig av pusselapparna på paddan. Redan andra gången lillasyster satt med pusslet i appen som heter "Lekplats 1" så visste hon precis hur hon skulle göra för att få figurerna till sina rätta platser. Och storebror var inte sämre han. Redan tredje gången han testade gick det lekande lätt. Han satt han lite kortare stunder jämfört med lillasyster de där första gångerna så tidsmässigt kan man nog säga att det gick på ett ut och att de plockade upp det lika fort. 

Jag ska försöka lägga upp ett videoklipp men just nu krånglade blogger så... det får vänta tills en annan gång.

Ipadmonster x 2

I julklapp fick storebror en mycket efterlängtad julklapp - en ipad.

Lillasyster har dock visat sig bli en svår konkurrent. Hon har nämligen förvandlats till ett riktigt ipad-monster på bara några få dagar. Det börjar redan på morgonen innan frukost när hon släpar sig in i köket med tunga steg och med sömnig röst begär "Pippi", dvs "Pippi i villavillerkulla-appen" som är storfavorit. Sedan är det lögn att få henne att släppa den. Hon håller så hårt att knogarna vitnar om man vågar sig på att försöka bända loss fingrarna. För det är på egen risk. Trummhinnor som sprängs och blåtiror att vänta. Allra minst. Så hon har fått hållas, lite. Nyhetens behag och allt det där. Men nu är det slut. Det är trots allt storebrors ipad.

Problemet har varit att hitta appar som passar den unge mannen men efter lite googlande samt ett besök på habiliteringen idag så har jag nu laddat paddan med ett gäng spännande pusselappar. Både jag och hans team där är ganska överens om att det kan vara en väg in för att få honom intresserad av att lära sig hur den fungerar. Noah älskar att pussla och behöver nya utmaningar med jämna mellanrum. Självklart kunde jag inte vänta tills i morgon när han är utvilad och pigg med att testa en av de enklare pusselapparna. Resultatet?

Det här huset har numera inte bara ett ipad-monster utan två. Lillasyster kommer med all säkerhet att få sig en match om vem som ska ha paddan i morgon.

Animal Puzzle var en av de enklare apparna och när Noahs specialpedagog Maria först visade den för mig tyckte jag att den såg lite murrig ut och tänkte att den här kommer han inte att falla för. Men oj vad jag bedrog mig. Nu i kväll satt vi en hel timme, lillkillen och jag, och drog de där fyra stackars djuren till sina rätta platser. Bara det att han för första gången förstod hur han skulle göra för att få dem med sig var helt fantastiskt. Det ska bli så roligt att se honom utforska de andra pussel-apparna framöver.

Kanske var tur att förskolan ställde in habiliteringskonferensen idag trots allt så att jag och Noahs team kunde ha vår egen. Tror nog att vårt möte idag var betydligt mer både effektivt och konstruktivt än vad de konferenserna brukar vara annars.

Äntligen!

Idag hände det. Lilltjejen kissade i pottan för första gången sedan hon motvilligt gick med på att sitta på den för si så där ett halvt år sedan. Men med en ipad på knäet så gick det bra. Tog bara en timme förstås. Men det får gå. Och kanske, kanske blir det liiite lättare nästa gång.

Fastän pottan fortfarande är lite "fåli".

Välkommen till "Livet med Vavva & Ninna"!

Ännu en blogg som handlar om funktionshindrade barn, tänker ni kanske och suckar lite. Eller kanske rycker ni bara på axlarna och går vidare utan att stanna upp. På sätt och vis ja men ändå inte, säger jag då. Det här är en blogg som kommer att beröra ämnet funktionshinder, ja visst. Det är också en blogg som handlar om barn, det stämmer. Men först och främst är detta en berättelse om två syskon, storebror och lillasyster, och deras vardag tillsammans.

Idén till den här bloggen har, i en eller annan form, funnits med mig i flera år. Ända sedan min son Noah föddes med Downs Syndrom 2008 har jag känt att jag skulle vilja hitta ett sätt att dokumentera hans uppväxt - både för mig själv men även för honom när han blir äldre. Men som det så ofta är här i livet så har varken tiden eller orken riktigt räckt till. När sedan lillasyster Mina föddes knappt två år senare så började tanken att göra någonting som inkluderade dem båda två att långsamt ta form. I skrivande stund har drygt två år passerat sedan dess och det är först nu som alla tankar och funderingar - alla bitar - har fallit på plats.

Det här är en blogg om två syskon - storebror och lillasyster - och deras vardag. Det är en blogg om syskonkärlek och syskongnabb, om lek och bus såväl som gråt och tandagnisslan.
Det här är också en blogg om hur det är att leva med ett funktionshinder som kallas för Downs Syndrom med allt vad det innebär av vardagsträning och habiliteringskontakter men även om hur det är att vara lillasyster mitt i allt detta. Men främst är det en blogg om Noah och Mina - eller "Vavva & Ninna" som lillasyster säger - och deras liv tillsammans. Två fantastiska och härliga personligheter - olika som natt och dag men samtidigt lika som två bär.

Jag som skriver är deras mamma och den här bloggen är tänkt som ett försök att dokumentera deras vardag på ett sätt som känns inspirerande för mig. Men kanske finns det fler där ute som skulle uppskatta att få lära känna "Vavva & Nenne" och följa med i deras vardag. Till er vill jag säga:

Välkomna hit!