Vad barn kan

Man ska inte underskatta ett barns förmåga att lära sig någonting. Barn är fantastiska på att suga upp kunskap. Jag kan inte komma på något endaste tillfälle då jag underskattat Noah och vad han kan tidigare, men så i förra veckan hände det.

Förra måndagen hade jag ett möte med Noahs habiliteringsteam där vi bland annat gick vi igenom bra appar till Noahs nya ipad. Jag hade laddat ner ett helt gäng med olika appar som jag tänkte kunde vara bra för honom att träna på för att lära sig hur man hanterar en pekskärm. Och jodå, de var säkert bra och så, höll hans specialpedagog och logoped med om. Men... (Men?!) Var de inte lite för enkla för Noah? Det fick mig att studsa till. För visst var det så. De hade de helt rätt i. Jag hade fokuserat på appar som gick ut på att någonting skulle hända varje gång Noah rörde vid skärmen och lite pekboksappar för mindre barn med ljud. Istället hjälpte de mig att hitta lite pusselappar till honom, både enklare varianter och lite svårare, och nu pusslar lillkillen som bara den.

Först och främst har han pusslat med appar som går ut på samma princip som knoppussel - ett djur eller en figur ska flyttas till sin rätta plats. Men ganska snart var han så duktig att det blev dags att testa lite svårare varianter där man ska pussla ihop olika delar av t.ex. en häst eller en ko. Visst vill han gärna att jag sitter bredvid och stöttar när han pusslar de här lite svårare pusslen eftersom det händer att han kör fast. Men för varje gång går det lättare och lättare. Och varje gång sitter jag där bredvid honom och bara gapar. Han är så fantastiskt duktig.

Pusselmonster

Det är helt otroligt så snabbt som barnen lär sig hur de ska dra och släppa för att använda sig av pusselapparna på paddan. Redan andra gången lillasyster satt med pusslet i appen som heter "Lekplats 1" så visste hon precis hur hon skulle göra för att få figurerna till sina rätta platser. Och storebror var inte sämre han. Redan tredje gången han testade gick det lekande lätt. Han satt han lite kortare stunder jämfört med lillasyster de där första gångerna så tidsmässigt kan man nog säga att det gick på ett ut och att de plockade upp det lika fort. 

Jag ska försöka lägga upp ett videoklipp men just nu krånglade blogger så... det får vänta tills en annan gång.

Pusseljakt

Noah älskar att pussla. Det pågår en ständig jakt här hemma för att hitta pussel till honom som inte är för lätta men inte heller för svåra. Trixet är att hitta precis rätt så att de ligger bara en liten bit över där han är just nu i svårighetsgrad. Är de för lätta blir han uttråkad och är de för svåra så blir han frustrerad och ger upp - trots att han egentligen är en ganska envis liten kille. De flesta knoppussel har han passerat sedan länge och att börja med "riktiga" pussel med många bitar är alldeles för svårt. Glappet mellan dessa två är väldigt stort för en kille som Noah. Så jag har letat och letat. Och hittat.

De här två pusslen fick Noah i julklapp i år:

Båda pussel är från ungefär 2 år och finns att köpa hos ABC-leksaker.

Den stora favoriten just nu är hjulpusslet med sju bitar, tycker Noah. I början var det svårt bara att passa in bitarna i varandra men efter ett par försök gick det som en dans. Hittills har han mest pusslat "baksidan" av bitarna. Det är som ett färghjul med starkare färger och utan bilder där det gäller att passa ihop färgerna med varandra. 

Det andra pusslet är ett duopussel som går ut på att man ska passa ihop djur - mamma och barn - som hör ihop med varandra. Men även här kan man använda sig av färgerna som hjälp. På det här sättet hoppas jag att Noah ska kunna få med sig en strategi  - färg - för att lära sig pussla svårare pussel lite längre fram. Och om det går framåt i den takten det gör nu så dröjer det nog inte allt för länge. Han är ett riktigt litet pusselmonster.

Ipadmonster x 2

I julklapp fick storebror en mycket efterlängtad julklapp - en ipad.

Lillasyster har dock visat sig bli en svår konkurrent. Hon har nämligen förvandlats till ett riktigt ipad-monster på bara några få dagar. Det börjar redan på morgonen innan frukost när hon släpar sig in i köket med tunga steg och med sömnig röst begär "Pippi", dvs "Pippi i villavillerkulla-appen" som är storfavorit. Sedan är det lögn att få henne att släppa den. Hon håller så hårt att knogarna vitnar om man vågar sig på att försöka bända loss fingrarna. För det är på egen risk. Trummhinnor som sprängs och blåtiror att vänta. Allra minst. Så hon har fått hållas, lite. Nyhetens behag och allt det där. Men nu är det slut. Det är trots allt storebrors ipad.

Problemet har varit att hitta appar som passar den unge mannen men efter lite googlande samt ett besök på habiliteringen idag så har jag nu laddat paddan med ett gäng spännande pusselappar. Både jag och hans team där är ganska överens om att det kan vara en väg in för att få honom intresserad av att lära sig hur den fungerar. Noah älskar att pussla och behöver nya utmaningar med jämna mellanrum. Självklart kunde jag inte vänta tills i morgon när han är utvilad och pigg med att testa en av de enklare pusselapparna. Resultatet?

Det här huset har numera inte bara ett ipad-monster utan två. Lillasyster kommer med all säkerhet att få sig en match om vem som ska ha paddan i morgon.

Animal Puzzle var en av de enklare apparna och när Noahs specialpedagog Maria först visade den för mig tyckte jag att den såg lite murrig ut och tänkte att den här kommer han inte att falla för. Men oj vad jag bedrog mig. Nu i kväll satt vi en hel timme, lillkillen och jag, och drog de där fyra stackars djuren till sina rätta platser. Bara det att han för första gången förstod hur han skulle göra för att få dem med sig var helt fantastiskt. Det ska bli så roligt att se honom utforska de andra pussel-apparna framöver.

Kanske var tur att förskolan ställde in habiliteringskonferensen idag trots allt så att jag och Noahs team kunde ha vår egen. Tror nog att vårt möte idag var betydligt mer både effektivt och konstruktivt än vad de konferenserna brukar vara annars.